Så ser dopningen ut i Sverige
Idrottsvärlden skakades i oktober 2016 av beskedet om att Therese Johaug hade testats positiv för dopning. Provet visade att den norska längdskidåkaren hade clostebol – en anabol steroid – i blodet.
Hur vanligt förekommande är egentligen dopning, och hur ser utvecklingen ut över tid? SVT Nyheter har tittat närmare på siffrorna för svenska idrottare.
Antalet bestraffade svenska idrottare ökade kraftigt i början av 1990-talet. I Sverige är det Riksidrottsförbundet (RF) som genomför dopningkontroller men svenskar kan även bestraffas av internationella förbund.
Riksidrottsförbundet genomför tusentals dopningprov varje år, både under tävlingar och träning.
Bland de bestraffade idrottarna är den stora majoriteten män. Mellan 1997 och 2015 har endast 3,4 procent av de straffade varit kvinnor.
Det är framför allt substanser med anabol effekt som idrottare ertappas med. Den näst vanligaste förseelsen rör idrottarens beteende vid kontroller. Det kan handla om vägran, smitning eller försvårande av testet.
Gäller perioden 2004-2014. Med stimulantia avses uppiggande substanser. Djuretika syftar på ämnen som används för att dölja andra ämnen.
Riksidrottsförbundet delar in de bestraffade i tre nivåer. Elitidrottare är tävlande på internationell eller högsta nationell nivå. Tävlingsidrottare är aktiva på lägre tävlingnivåer. Motionärer syftar på styrketränande idrottare som inte tävlar. Det är framför allt den sista kategorin som har bestraffats för dopning under 2000-talet.
Källa: Riksidrottsförbundet.