Sista sången.

2016 tar Sveriges största rockband ett sista farväl.

Kulturnyheterna har grävt efter tv-klipp i arkivet och minns historien om Kent – från den vingliga jantelagsflykten i fabriksstaden Eskilstuna till det välregisserade avskedet som Sveriges största rockband.

”Vi ska bli störst i Sverige.” Jocke Berg, Sami Sirviö, Markus Mustonen, Martin Sköld och den tidiga medlemmen Thomas Bergqvist har redan från början målet klart för sig.

Jockes och Samis första band Coca Cola Kids under 1990 blir snart Jones & Giftet som blir Havsänglar och till slut Kent, efter ett förslag från Jocke Bergs bror Adam. Bandet börjar förflytta sig från Eskilstuna mot Stockholm, både privat och på de indiehajpade scenerna, och på några år går medlemmarna från vinnare av den lokala musiktävlingen Cult ’91 till att 1994 spela in sitt debutalbum i den legendariska studion Silence i värmländska Koppom. Första singeln blir ”När det blåser på månen”.

Spökstaden

Kents aviga förhållande till sin hemstad, den hårda industristaden Eskilstuna, har varit närvarande sedan bandets allra första steg. Spökstaden. En plats och anda som är ständigt återkommande i texterna och titlarna. I intervjuer. I attityden. Själv beskriver Jocke Berg Eskilstuna som ”en sorts stad som finns överallt” och här ledde de flesta vägarna till fabrikerna, sportklubbarna eller … musiken.

Inte minst var staden som medlemmarna växte upp i präglad av den jantelag som ofta genomsyrar svenska småstäder. I dokumentären ”Så nära får ingen gå — ett år med Kent” säger sångaren att ”det finaste som fanns var att vara vanlig”. Ett band som redan i första replokalen har bestämt sig för att bli bandet alla andra jämför sig med, repar uppställda som på en scen är förstås allt annat än vanligt.

Det var ”vi och dom” redan från början.

Inspirerad av Tarantino

Kent är tidigt medvetna om bilden av bandet och vad imagen betyder för karriären. Inspirerade av Quentin Tarantinos film ”De hänsynslösa” börjar medlemmarna i samband med debuten att klä sig i kostymer. Och med en allt mer allvarlig uppsyn på bilder finns redan nu en tydlig strategi hos bandet som kommer att genomsyra hela karriären.

De kallas buttra och pretentiösa. Och i en intervju inför Kalasturnén 2002 berättar Jocke Berg att idén att aldrig le på bild kom från Pet Shop Boys.

”Då behöver man aldrig åka runt och testa glassar på Gröna Lund.” säger sångaren i ett SVT-inslag inför turnéavslutningen i Stockholm tillsammans med Thåström och The Hellacopters.

Gör fortfarande intervjuer

Kent har de senaste tio åren ställt upp på allt färre intervjuer. Om ens några. På 1990-talet har bandet däremot inte riktigt hittat fram till sitt truligt aviga förhållande till medierna och ställer 1999 för andra gången upp i det klassiska ungdomsprogrammet ”Bullen”.

Och precis som det ofta var i SVT-serien handlade frågorna inte sällan om att försöka förklara de vuxnas värld på ett enkelt sätt. I programmet reder Kent ut varför man dricker alkohol.

Säljer guld på guld

Det går fort för Kent. Debutalbumet släpps mars 1995 och redan under hösten samma år påbörjar bandet arbetet med uppföljaren ”Verkligen”. Albumet hyllas ännu mer än debuten, toppar försäljningslistan direkt och sommaren 1996 gör Kent drygt 30 spelningar, många av dem på landets största festivaler.

När ”Isola” släpps året efter har Eskilstunabandet redan två Grammisar i hyllan och tredje albumet säljer guld direkt. Samtidigt har en ny resa börjat – att försöka slå utomlands också.

Lång och krokig satsning

Kents tredje album ”Isola” spelas in i en engelsk version som släpps i april 1998 och följs månaden efter upp med en Europaturné, bandets allra första turné utanför Skandinavien. Det är början på en lång och krokigare satsning för bandet. Ännu en gång tvingas Kent bevisa sig på mindre klubbar och inför en betydligt mindre insatt publik.

”Man är så pass gammal att vi vet vad det handlar om. Man vet att det inte går över en natt. Det krävs otroligt mycket. Börjat det funka så hoppas jag att vi håller”, säger gitarristen Harri Mänty i SVT-dokumentären ”Så nära får ingen gå — ett år med Kent”.

Den stora tragedin

En dröm ska gå i uppfyllelse. Efter att flera av bandmedlemmarna har sett mängder av sina favoritband på Roskildes orangea scen ska Kent själva kliva upp på festivalens största scen. Det regnar i Danmark. Och för första gången på väldigt länge är det en nervös Jocke Berg som trampar uppför scentrappan för att möta tiotusentals fans.

Det blir succé. Men festyran backstage förvandlas snabbt till tomhet när tragedin under kvällens Pearl Jam-konsert på samma scen sakta börjar vecklas ut för medlemmarna i bandet.

”Festivalupplevelsen skulle bli bland de bästa. Orangea scenen. Roskilde. Men det gick inte. Det blev en sån tragedi att hela det minnet blev så svärtat av det”, säger gitarristen Sami Sirviö i SVT-dokumentären.

Från Cardigans-turné till USA-flopp

På en semester på Island upptäcker den amerikanska radio-dj:n Gene Baxter ”If you were here”. Låten börjar snart spelas på den amerikanska radiokanalen KROQ och i september släpps engelska ”Isola” i USA. Kent gör ett par New York-spelningar i november och i februari året efter gör Kent sin första USA-turné, som förband till The Cardigans.

Drygt ett år senare, mitt under repetitionerna inför den kommande Kalas-turnén, skickar bandets manager Martis Roos ett fax: Den kommande showcase-turnén i USA inför lanseringen av den internationella versionen av ”Hagnesta hill” inte blir av. Huvudanledningen är enligt faxet att det amerikanska managementet inte tror sig få dit rätt folk för att se bandet. Singeln har heller inte fått fäste i de amerikanska radiokanalerna.

”Vi var inte tillräckligt bra för USA. Vi var för konstiga”, konstaterar Sami Sirviö i SVT-dokumentären ”Så nära får ingen gå — ett år med Kent”.

Samtidskritiken

Med fem Europaturnéer och två i USA bakom sig står Kent fortfarande utan ett internationellt genombrott. Samtidigt har alla turnébusstimmar fått medlemmarna att längta hem och stärka banden till Sverige. På det än så länge outgivna albumet ”Vapen & ammunition” mynnar den känslan ut i Jojje Wadenius-samarbetet ”Sverige” och Jocke Berg blottar den samtidskritik som ska komma att bli allt tydligare i Kents texter.

”Hela bilden av välfärdssamhället är helt raserad, det är every man for himself nu. Det är väldigt fult. Allt skulle vara så mycket bättre om alla var lite snällare mot varandra.” säger sångaren i SVT 2002.

”Vapen & ammunition” exploderar och säljer 600.000 exemplar. Med albumet plockar Kent hem sju av årets Grammispriser och slår därmed Eva Dahlgrens gamla Grammisrekord. Planerna på att spela in en engelsk version är långt gångna, men förverkligas aldrig.

33 000 vitklädda fans

Det börjar enligt bandets hemsida som ett skämt som ”togs på lite för stort allvar”. Kent ger den 6 juni sin enda spelning för året och uppmanar fansen att komma till nationaldagskonserten helt klädda i vitt. I stället för vad de tror ska bli några vita rader längst fram är merparten av de 33.000 fansen på plats klädda i vitt.

Följer upp karriärens största succé

På dagen tio år efter debuten kommer Kents sjätte studioalbum, ”Du och jag döden”. Med det ska Sveriges största rockband följa upp sin karriärs absoluta formtopp, men någon medveten strategi för att upprepa den kommersiella succén finns inte.

”Jag skiter faktiskt i det”, säger Jocke Berg till SVT inför det nya albumet.

Idolskapet skaver

Den nära relationen mellan Kent och deras fans går som en röd tråd genom hela karriären, med bandets hemsida Kent.nu som självklar katalysator. Det var 1995 som fanet Henrik Ismarker drog igång sin första Kent-sajt och snart fick i uppdrag av bandet att driva den officiella sidan. Sedan dess har medlemmarna själva varit aktiva i diskussioner, svarat på frågor och sett till att fansen har kunnat läsa nyheter om Kent allra först på hemsidan.

Med det folkliga genombrottet med ”Vapen & ammunition” blev fansen förstås ännu fler. Men trots den nära och mer eller mindre ojämförliga relationen till fansen så har idolskapet också skavt. I SVT-dokumentären ”Så nära får ingen gå — ett år med Kent” sätter Jocke Berg fingret på hur han upplever delar av det, som när han skriver autografer: Jag känner mig pinsam.

Lanserar nya skivan — med intervju i vinmagasin.

Inför albumet ”Jag är inte rädd för mörkret” tar Kent sin ovilja att ge intervjuer ett steg längre. Bandet bjuder i stället in både traditionella medier och nya medier som fandrivna bloggar.

”På presskonferensen får du veta allt du behöver veta” skriver Kent i sin inbjudan. Sedan får bandet svara på frågor om allt ifrån tennis och mat till varför låtarna på nya skivan ”andas oro, rädsla och mörker” och om Jocke Berg får slut på ord ibland.

En intervju väljer Kent däremot att göra, som ett led i lanseringen av bandets tre egna viner — i vintidningen ”Livets goda”.

Sista sången

”Det viktigaste med Kent är att vi är polare. Och kan vi bara fortsätta att vara det så finns det inga gränser”, säger sångaren i en tidig SVT-intervju.

Men i mars 2016 kommer beskedet. I en video fullproppad med Kentreferenser meddelar bandet att det är över. Kent ska ta farväl med en allra sista turné och ett allra sista album, ”Då som nu för alltid”.

Den 26 år långa sagan som skulle kunna vara hur länge som helst fick ett slut, till slut.

Text: Joacim Forsén