Michael Wijks sista timmar

Vad var det egentligen som hände den där septemberkvällen för två år sedan? SVT har kartlagt uppgifterna som polisen aldrig brydde sig om.

Tidigt på morgonen 12 september 2014 hittas en plastpåse i ett dike längs med en cykelväg i utkanten av Karlskrona. I påsen finns ett pass, en plånbok, cigaretter och en busstidtabell. Men också en oöppnad flaska vodka och en telefon.

Passet tillhör 51-årige Michael Wijk. När hans mamma Kerstin och hans bror Håkan får hem hans tillhörigheter och han fortfarande inte hört av sig börjar de ana att något allvarligt kan ha hänt.

– Det var känslan jag fick på en gång att det här stämmer inte. Det är någonting som är fel. Det är någonting som har hänt, säger lillebror Håkan.

Än i dag, två år senare, har Kerstin påsen kvar. Hon och Håkan vet fortfarande väldigt lite om vad som egentligen hände deras son och bror och de tror att det som finns i påsen kan hjälpa till att klarlägga det. Men hittills har polisen inte visat något större intresse för påsens innehåll.

I påsen som hittades i diket fanns Michaels tillhörigheter. Foto: SVT

Michael Wijk levde stundtals ett tufft liv. Många i hans bekantskapskrets har gått bort i drogmissbruk eller sjukdomar och han är själv dömd för flera olovliga körningar, rattfyllerier och narkotikainnehav. Vid ett tillfälle för snart 20 år sedan hamnade han i bråk på ett socialkontor och dömdes för hot mot tjänsteman.

Men 2012 blir en vändpunkt. Michael vill få ordning på sitt liv och lugn och ro. Han får hyra ett hus ute på Hasslö några mil utanför Karlskrona och blir snabbt god vän med sin hyresvärd, Thorleif Pettersson.

– En mycket mjuk och snäll pojk var det. Han var skötsam och så.

De missbruksproblem som Michael haft märker Thorleif inte mycket av.

– Jag kunde aldrig se honom använda någonting om jag säger så. Vi kunde sitta här och ta en grogg någon gång då och då. En och två, sen fick det vara. Så han var väldigt försiktig där.

Michael Wijk. Foto: Privat

På Hasslö lever Michael med sin hund och börjar dryga ut sin sjukersättning med att hjälpa till med trädfällning och trädgårdsarbete hos sina grannar. Han trivs på ön och stannar gärna där, förutom när han någon gång i veckan tar bussen in till centrala Karlskrona för att göra ärenden. Den sista gången Michael åker in till stan är den 11 september 2014. Sedan kommer han aldrig hem igen.

KOD 6002

Strax innan klockan nio på morgonen den 15 september går Elisabeth och Karl-Erik Andersson en promenad i småbåtshamnen Sunnadal i Karlskrona. Plötsligt ser de något som ligger några meter ut i vattnet. De inser snabbt att det är en kropp.

– Jag förstod att han var död så jag ringde till polisen 112 och då blev det ett himla pådrag och de ville att vi skulle gå och fiska upp honom. Men jag sa att det är ingen idé, säger Elisabeth.

Kroppen är Michael Wijks. Poliserna som kommer till platsen ser direkt att han har flera skador. Trots det tar det inte lång tid innan den ansvarige polisen Björn Lundberg kodar händelsen som ”6002: Dödsfall genom drunkning”. Till lokala medier säger polisen att de tror att det var en olycka. Så här låter det i P4 Blekinge bara någon timme efter att kroppen hittats:

”En man hittades död i vattnet i Karlskrona nu på morgonen. Och det var vid båtplatsen vid Sunna som en person såg någon flyta runt några meter ut i vattnet. Mannen är nu identifierad och polisen misstänker inget brott.”

En dryg månad senare skrivs ärendet av helt. Då har kroppen obducerats på rättsmedicin i Lund. Förutom obduktionen har polisen vid den tidpunkten gjort ytterligare två saker för att utreda dödsfallet: hållit förhör i huset där Michael Wijk senast sågs i livet och gjort en teknisk undersökning av hans telefon.

Men Michaels närmaste familj, Kerstin och Håkan, förhörs aldrig om vad de tror kan ligga bakom hans död. Det är bara en av många saker i utredningen som Håkan reagerar på.

Michaels bror Håkan: ”Han var ju bara en missbrukare” Foto: SVT

Och kanske har Håkan rätt. Under arbetet med det här reportaget får vi från flera håll höra uttryck som ”saneringsmord”, ”självsanering bland pundarna” och att Michael Wijk var vad forskare brukar kalla ett ”icke-idealiskt brottsoffer”.

SKADORNA

I obduktionsrapporten som landar på polisinspektör Björn Lundbergs bord står det:

”…den döda kroppen uppvisar skador i form av sex stycken upp till en och halv centimeter långa sårskador på huvudet och två centimeter lång sårskada på höger underben. Blåmärken på huvudet, armarna, bålen och benen. Splittrat brott på näsans ben, spridda blåmärken, hudblödningar på höger arm och bålen, hudavskrapningar på armarna och vänster ben.”

Efter att ha läst det här tar Björn Lundberg det formella beslutet att inte inleda någon förundersökning kring Michaels död. Det är nu bedömningen att det var en olycka slutgiltigt slås fast.

Men Carl-Johan Wingren, rättsläkaren som genomförde obduktionen, säger att det är en slutsats som inte går att dra av hans rapport.

– Enbart utifrån mitt utlåtande kan man inte dra slutsatsen att inget brott har begåtts.

Det går inte?

– Nej.

Varför tror du polisen gör det då?

– Kan inte svara på det.

Skulle det kunna vara en misshandel?

– Det kan jag inte utesluta.

Är det skador som du tror har uppkommit innan eller efter han dog?

– Skadorna som jag har listat i utlåtandet är min bedömning att de uppkommit då han var i livet men jag kan inte helt utesluta att de uppkommit efter döden.

Men du tror ändå att han var i livet när han fick de här skadorna?

– Ja.

Michaels mamma Kerstin: "Jag tror att han blev ihjälslagen". Foto: SVT

Nu vill vi fråga Björn Lundberg vad är som gör att han, till skillnad från obducenten, är så säker på att inget brott ligger bakom Michaels död. Men Björn Lundberg säger han att han inte minns några detaljer. Vi ger honom då ärendenumret men han återkommer aldrig. Inte heller hans chef på utredningsenheten, Ingmar Harrysson, vill prata om Michaels ärende.

Våra frågor gäller inte bara obduktionsrapporten. En annan fråga gäller vilka vittnen polisen har förhört. Eller snarare - vilka vittnen polisen inte har förhört.

DET OHÖRDA VITTNET

En av de sista som såg Michael Wijk i livet var hans kompis Kenneth. Han har känt Michael Wijk sedan ungdomsåren.

– Hans vänner var mina vänner så vi umgicks i samma gäng, om man säger, ganska ofta.

Hur var han då som person? Hur minns du honom?

– Jag tror att han var ganska ensam. Han hade nog inte så många riktigt nära vänner. Men han var väldigt noga med som jag upplevde att vara till lags till sitt umgänge och försökte alltid ställa upp och lovade nästan för mycket.

Tillsammans med Kenneth går Michael hem till en bekant, Patrik, på kvällen den 11 september.

Patrik är välkänd av polisen i Karlskrona. Förutom en misshandel är han dömd för flera vapen- och narkotikabrott. Och strax bakom hans hus har en 21-årig kvinna dött av skadorna efter ett vådaskott med ett hemmagjort gevär.

Det enda polisen tar reda på om Michaels sista dygn baseras på ett kort förhör med Patrik och hans mamma. Patrik säger att Michael lämnade deras hem någonstans mellan halv elva och elva på kvällen.

Men vad Kenneth kommer ihåg av kvällen, vet polisen ingenting om.

Har polisen någonsin pratat med dig om vad som hände?

– Nej, inte kontaktat mig i detta ärendet överhuvudtaget.

Hade polisen förhört Kenneth hade de fått veta att hans minnesbild är att Michael lämnade huset betydligt tidigare på kvällen än vad Patrik uppgett.

– Någonstans sex, sju kanske. Det är inget som jag vet men som det känns nu någonstans runt sextiden kanske.

Vart skulle han ta vägen då? Vet du det?

– Jag tror han skulle hem till Hasslö.

Ta bussen hem?

– Ja. Jag tror han hade varit på Systemet åt sin granne. Att han skulle hem.

Så han skulle lämna det som han hade köpt?

– Ja.

Att två vittnesuppgifter går så brett isär som Patriks och Kenneths, borde rimligen ha väckt misstankar och intresse hos polisen. Men eftersom de inte förhör Kenneth, går hans uppgifter helt under deras radar. Och om polisen hade tittat i den busstidtabell som fanns i Michaels påse, hade de också sett att den sista bussen till Hasslö redan gått vid den tid som Patrik sa att Michael lämnade hans hus.

I det här området hittades Michael död. Foto: SVT

Det här är en av många detaljer som vi vill fråga Patrik om. Men han vill inte prata med oss första gången vi knackar på utan ber oss återkomma dagen efter. Det gör vi, men då är vi inte längre välkomna.

När SVT vill ställa frågor till Patrik hotar han med kniv. Foto: SVT

Både Patrik och Kenneth säger att Michael hade druckit alkohol när han lämnade Patriks hus och att han var yr och snubblande. Ändå visar den rättskemiska analysen inga spår av alkohol i Michaels blod. Uppdrag granskning låter Tom Palmstierna som är en av Sveriges ledande experter i behandling av personer med alkohol- och narkotikaproblem läsa analysen.

– De substanser som man har påvisat i hans blodbana stämmer inte överens med att han skulle vara snubblande, ramlande eller ragglande eller te sig berusad. Så bilden av hur han skulle se ut stämmer inte överens med den rättskemiska analysen.

Och det andra som han haft i sig då, amfetamin och cannabis. Blir man inte sån?

– Nej. Hade det varit mycket alkohol så okej. Men här är ju ingen alkohol. Så att den här bilden av hur han beskrivs här, den stämmer inte överens med vad man påvisar i den kemiska undersökningen av hans blod.

SKULDERNA

I påsen med Michaels tillhörigheter finns också hans mobiltelefon. Efter ett tag kommer Håkan att tänka på att det kan finnas information i den som borde intressera polisen.

– Jag tittade ju i telefonen och då såg jag ju att det var lite grejer där som kunde vara intressant. Framförallt telefonnummer och så.

Polisen kontaktade aldrig er?

– Nej. Polisen kontaktade aldrig oss utan jag kontaktade dem och då sa jag till dem att jag har telefonen här. Den kan ni få titta i om ni vill.

Ville de det då?

– Ja, de ville titta i den men det var inte mer.

Utredaren Björn Lundberg skickar telefonen på teknisk undersökning och ber att få fram telefonnummer, sms och samtalslistor. Undersökningen visar att telefonen innehåller sex samtal som samtliga är obesvarade och som har ringts under tiden som Michael Wijk var försvunnen. Men inte ett enda samtal från de sista dagarna som han var i livet.

Och frågan är om Björn Lundberg verkligen tittat i telefonen. När vi öppnar den ser vi nämligen direkt att den innehåller samtalslistor även från den sista veckan i Michaels liv.

För att vara helt säkra på vilka samtal Michael ringt lämnar Uppdrag granskning nu in telefonen på ett dataforensiskt företag som är specialister på att ta fram information ur hårddiskar och telefoner. På bara några minuter lyckas företaget tömma telefonen på all information och få fram omkring 60 samtal. Det visar sig att Michael har ringt ett och samma nummer sex gånger mellan klockan 16.03 och 18.21 under sin sista kväll i livet. Numret går till Kenneth.

Michael har ringt ett och samma nummer sex gånger mellan klockan 16.03 och 18.21. Foto: SVT

Men Kenneth minns inte vad han pratat med Michael om i de där samtalen.

– Jag vet inte om det var samtal som besvarades av mig eller om det bara var uppringda från hans telefon?

Ja det var både och. Men du minns inte vad ni pratade om?

– Nej, jag gör inte det.

Eftersom det nu gått två år är det kanske inte så konstigt att Kenneth inte minns vad som hände. Sannolikt hade han haft lättare att komma ihåg den där septemberkvällen om polisen kontaktat honom dagarna efter Michaels försvinnande. Kanske hade hans minnesbilder varit bättre om det varit polisen, och inte Uppdrag granskning, som frågat om samtalen.

Enligt samtalsloggen sker flera av samtalen samtidigt som både Kenneth och Michael ska ha varit i Patriks hus. Så varför ringer de då varandra? Inte heller det kan Kenneth förklara.

Det sista samtalet 18.21 så ringer han dig och då svarar du igen. Och det är ju precis samtidigt som du säger att ni varit där tillsammans. Det är det jag inte riktigt får ihop?

– Inte jag heller du. Inte jag heller.

Men håller du med om att det var lite märkligt?

– Ja, nu när du säger såhär. Det är skitkonstigt alltså.

I telefonen finns dessutom ytterligare information som borde ha fått polisen att ställa frågor till fler personer i Michaels närhet: sms från två personer som är välkända i Blekinges narkotikakretsar. Meddelandena skickades veckorna innan han dog.

Michael fick flera sms om skulder veckorna innan han dog. Foto: SVT

Vi vet inte om personerna som har skickat sms:en har någonting med Michaels död att göra. Men det ska visa sig att det finns fler personer som han kan ha varit skyldig pengar.

RÄDSLAN

2009 grips Michael Wijk efter en tågresa från Köpenhamn. Han har då två och ett halvt hekto amfetamin i jackan. På någons uppdrag har han agerat kurir och döms till två år och tre månaders fängelse. Narkotikan var värd över 60.000 kronor på marknaden. När han kommer ut är han en rädd, jagad och skuldsatt man.

– Då var han fruktansvärt rädd. Han var jätteskrämd. Det var han, berättar mamma Kerstin.

Frågade du honom?

– Ja, klart jag frågade men han var väldigt rädd för att han skulle framstå som någon tjallare eller att det skulle komma ut att han hade sagt någonting om någon.

Tiden innan fängelsestraffet bodde Michael Wijk i ett litet samhälle som heter Svängsta, norr om Karlshamn. Där umgicks han i kretsar med tyngre kriminalitet. Han bor kvar där även efter att han frigivits, men sommaren 2012 händer något som gör att han snabbt vill därifrån.

– Det var någon som ringde och sa att jag skulle sätta in pengar på ett konto för det var Michael skyldig. Så fick jag prata med Michael också och han var fruktansvärt rädd och sa att han hade blivit hotad att de skulle ha ett baseballträ och slå sönder hans knäskålar. Och då var han långt ute i skogen, då hade de släpat ut honom. Sen kom han tillbaka och då var han ju blåslagen, med blåtiror och han hade blivit sparkad när han låg och…

Du såg de här skadorna på honom?

– Ja. Och han hade ont i revbenen och vänster sida. Och han ville inte tala om vem det var eller det visste han inte. Och de hade slängt alla hans grejor.

Michael flyr nu för sitt liv och gömmer sig i familjens torp på Jordö i Karlskrona skärgård. Efter ett halvår i total isolering flyttar han in i Thorleifs hus på Hasslö. Även han märkte att Michael Wijk var rädd och orolig.

– Jaha, det var han, han var orolig. Särskilt när han ibland fick köra mig till bolaget och hämta lite alkohol. Då ville han hemskt ogärna köra till Ronneby för det var för många där som kände honom, så det var han mycket reserverad för. Så det blev oftast Karlskrona. Och där var det vissa kategorier av människor som han gick undan när han såg, smög i väg.

I Michaels kalender stod de här orden. Foto: SVT

I Michaels kalender hittar vi fler tecken på att han var jagad. Bara några månader innan han dog skrev han "bet 230 sista chans". Det är sannolikt kopplat till en skuld på 23 000 kronor som han hade till en grovt kriminell man i Karlshamn.

SEKRETESSEN

Varken sms:en, skuldanteckningen, misshandeln 2012 eller Kerstins berättelse om Michaels rädsla bevisar att han blev mördad. Men det är många i hans omgivning som är säkra på det.

Polisen å sin sida, är övertygad om att Michaels död var en olycka. De är säkra, trots att de inte förhört Michaels närmaste familj eller Kenneth som var med under hans sista kväll i livet.

En olycka är ingenting som polisen brukar vara förtegen kring eller som det finns några formella hinder för dem att prata öppet om.

Men några dagar efter Uppdrag gransknings sista samtal med utredaren i Karlskrona, läggs det plötsligt sekretess på hela ärendet. Skälet påstås vara att Michaels mamma Kerstin pratade med en polis i ett helt annat ärende i våras, och att hon då sa att hon inte tror att hennes sons död var en olyckshändelse. Det var nästan fyra månader sedan Kerstin berättade om sina misstankar, men det är först nu polisen planerar in ett förhör med henne.

– Vi tänker inte prata med er förrän vi har vidtagit de åtgärderna, säger Ingmar Harrysson i ett av få korta samtal som vi får med honom på telefon.

Ingmar Harrysson vill inte svara på SVT:s frågor innan Kerstin Wijk har förhörts. Foto: P4 Blekinge

Den enda som ställer upp på intervju är presschefen i region Syd. Han heter Robert Loeffel och finns i Växjö, tio mil från Karlskrona.

Vi har alla handlingar, det finns ingenting som vi inte har, ni ska prata med mamman som vi också att vi har kontakt med, vad är det som det är sekretess på?

– Nä, men man vill självklart prata med förhörspersonen det kan man inte gå via en journalist, då vill man att en förhörsledare ska prata med den personen, säger han.

Men inser inte du också att det här ser ju ut som att det här har ni kommit på bara för att slippa svara på våra frågor om Michael Wijks fall, ett beslut som ni tog för två år sen?

– Det behöver det inte alls vara. I juni har de fått kännedom om det här ärende på utredningsenheten nere i Karlskrona.

Ja, men vi pratade ju med den ansvarige polisen i förra veckan och då sa de att det inte fanns några hinder att prata om ärendet. Nu efter helgen är det plötsligt sekretess. Det måste väl du också förstå att det ser ut som att ni inte vill svara på de här frågorna om varför ni fattade de här besluten för två år sen.

– Jag har inga kunskaper om det, jag kan inte svara på den frågan.

Efteråt säger polisen att deras teori hela tiden varit att skadorna på Michael Wijk uppkommit genom att kroppen slagit mot stenar i vattenbrynet eftersom det hade stormat ordentligt. Det strider mot obducentens uppgifter om att skadorna mest troligt uppstod före döden. Och under de här dagarna blåste det inte särskilt mycket i Karlskrona.

När det gäller den tekniska undersökningen av telefonen säger polisen att man litade på sina dataprogram och därför inte hade anledning att titta i telefonen.

Kerstin har inte längre några stora förhoppningar om att hon en gång kommer att få veta vad som hänt.

– När det nu har gått två år så kan det inte vara så lätt för vittnen att komma ihåg rätt eller våga lita på sina minnen. Det är sorgligt det hela. Jag tycker att Michael förtjänar ett bättre öde. Han var en ensling som bara ville vara ifred.

Och bland grannarna ute på Hasslö är Michael fortfarande saknad.

– Det är jag säker på för jag hör det ofta framförallt från äldre som säger vad hemskt det är som hände Micke, vi hade behövt hans hjälp, säger Bengt Larsson i vägföreningen.


Ali Fegan - Reporter, ali.fegan@svt.se

Lars-Göran Svensson - Researcher, lars-goran.svensson@svt.se

Erik Alfredsson - Researcher, erik.alfredsson@svt.se

Martin Hult - Researcher, martin.hult@svt.se

Ida Andersson - Webbreporter, ida.andersson@svt.se


© Sveriges Television AB