#JAGÄRHÄR

Mina Dennert är grundaren av internetarmén som mobiliserar mot näthatet. Via hashtaggen #jagärhär vill hon göra nätet till ett vänligare ställe.

I dag har rörelsen spridit sig vidare till Tyskland, Norge, Danmark, Storbritannien, Finland och Slovakien. Tanken är att ingen ensam ska behöva stå upp mot hatet.

Mina föddes i Iran och adopterades som liten till sin nya familj i Kullavik utanför Göteborg.

Att vara adopterad i 70-talets Sverige var inte alltid så lätt.

– Jag blev uttittad och ifrågasatt och skulle på något sätt representera så mycket mer än mig själv. Jag var hela tiden undantaget.

Under årens lopp har hon fortsatt känna av utanförskapet. Nu ser hon med förfäran hur hennes egna barn utsätts för samma sak.

– När andra vuxna inte ser att jag finns i närheten, till exempel i en affär, är de otrevliga och uppläxande mot dem. Jag börjar nästan gråta när jag pratar om det, för jag blir så himla arg.

Genom #jagärhär vill hon få människor att stå upp för andra som blir utsatta av olika former av hot och hat.

KÄLLKRITIKEN

Mina Dennert drömde som liten om artisteri och ville bli skådespelare. Hennes pappa, som var marknadsansvarig på Ericsson, och hennes mamma, som var flygvärdinna, tyckte dock att en akademisk utbildning var att föredra. Ur det föddes tanken på att bli journalist.

Serietidningar och flera av dåtidens barnprogram var opedagogiska, ansåg föräldrarna. I stället läste hon böcker.

Mina ömmar för allting som är smått, ömtåligt och i behov av hjälp. Under uppväxten fick hon ofta höra att hon var bråkig - när hon egentligen bara sa ifrån.

Som vuxen har hon fortsatt att säga ifrån och hon brinner för en källkritisk hållning. Ofta är det påhittade historier som sprids via hatsidor på nätet och eldar på den stora massan, menar hon.

– Folk ser inte alltid skillnaden på journalistik och påhittade falska nyheter. Det leder ofta till ökad främlingsfientlighet och onödig rädsla.

När hon inte modererar hatfyllda kommentarsfält hämtar hon ny kraft genom träning, bland annat med kompisarna i fotbollslaget MILF i Majorna i Göteborg.

ÄVENTYRAREN

Som liten fick hon ofta höra av sina föräldrar att världen var stor och fylld av möjligheter. Som 19-åring packade hon därför väskan och gav sig iväg från Göteborg.

Efter många strapatser hamnade hon till slut på Manhattan i New York, där hon jobbade inom reklambranschen i några år - i en stad som aldrig sover.

– Det var otroligt häftigt, men samtidigt ville jag tillbaka till mina kompisar och de relationer jag byggt upp här hemma. Det var en dubbel känsla att återvända.

Hon minns att hennes pappa hämtade upp henne på Landvetter och sakta körde ner för Avenyn i Göteborg, medan hon själv satt i bilen och grät.

– Vad fan hade jag gjort? Jag bodde på Manhattan och hade ett bra liv. Att åka ner för Avenyn - i bestämd form - den där enda pyttelilla gatan. Jag kände länge att jag hade tagit fel beslut, att jag kastat bort mitt liv.

I dag har hon förlåtit sig själv och förlikat sig med att vara tillbaka. Den äventyrliga ådran finns kvar, men inte på samma sätt. Familjelivet och arbetet har tagit över, även om drömmen om att segla iväg fortfarande lever.

IDEALISTEN

Minas starka rättvisepatos har genomsyrat det mesta hon har tagit sig för. Som journalist ville hon förändra världen och drömde om ett jobb som utrikeskorrespondent.

– En av de stora frågorna är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter - däri ligger också klimathotet, säger hon.

Hon blandar gärna det allvarliga med en stor portion humor, och har alltid nära till skratt. 2011 gav hon ut boken "Happy Times" - en bok om Sveriges dråpligaste invånare.

– Humor är distans, ett sätt att hantera svåra saker i stället för att låta dem förgöra en.

För fem år sedan var hon med och startade Drömförmedlingen, ett projekt för att minska segregationen i utsatta områden och ge ungdomar en framtidstro.

– Vi fixade ordentliga praktikplatser och lät dem formulera sina drömmar kring ett yrke. Jag är nog väldigt mycket en idealist som vill tro på det goda i människan.