Stockholmsregionen växer kraftigt, och då krävs att tillgängliga infrastrukturmedel går till utbyggd kollektivtrafik, framförallt tunnelbana. Det räcker inte med tunnelbana till Nacka och Barkarby, vi behöver till exempel bygga vidare till exempel Orminge och Älta, förlänga röda linjen från Fruängen till Huddinge och förbinda Akalla och Hjulsta via en ringlinje.

Miljöpartiet kommer alltid prioritera nya spår, fler bussar och mer tåg framför att lägga pengar på nya motorvägar som ökar biltrafiken. Fler måste få livet att gå ihop utan bil om vi ska klara klimatet.

Trängselkaoset på våra vägar gör att varken bussar, varutransporter, utryckningsfordon eller personer som måste ta bilen kommer fram. Det skapar också en usel stadsmiljö. Därför behövs Östlig förbindelse, men den får inte leda till ökade klimatutsläpp. Därför ska den byggas med spårväg och bussfiler. Vi jobbar också för att alla bilar ska vara utsläppsfria när leden är klar. Det kan den tidigast vara cirka 2030. Vi vill inte ha en infart till Östermalm eftersom detta ska vara en kringfartsled som minskar biltrafiken i Stockholms innerstad.

Stockholms snabba utveckling innebär att stora infrastruktursatsningar behöver göras. I närtid prioriterar vi utbyggd tunnelbana, fyrdubbla spår till Uppsala och Tvärförbindelse Södertörn, som är viktig för den nya hamnen i Norvik. På sikt kommer även en östlig förbindelse att vara viktig för tillväxten.

Sverigedemokraterna ställer sig bakom en östlig förbindelse huvudsakligen för bilisternas skull. Vi ser gärna en teknisk lösning som minimerar kostnader såväl som arbetstid.

Östlig förbindelse är viktig för att minska trängseln och köer samt korta restiderna över hela Stockholms län. Dessutom avlastar den vägarna i innerstaden och gör miljön bättre. Det är hög tid för en ringled som skapar möjlighet att passera Stockholm utan att åka genom innerstaden.

Liberalerna vill att det ska gå att ta sig smidigt mellan norr och söder i Stockholms län. Trafiksystemet måste hänga ihop bättre – både för bilar och kollektivtrafik. Det får helheten att fungera och flyta bättre. Genom att knyta ihop Ringleden runt Stockholm slipper vi trafik genom stan. Genom att knyta ihop spårförbindelser som Spårväg city, tunnelbana och Tvärbana med fler bytespunkter skapas helt nya möjligheter för människor att resa miljövänligt och flexibelt. Det sparar tid och ökar människors frihet.

Med en östlig vägförbindelse kan vi äntligen sluta en ringled kring Stockholm och avlasta innerstan. Vårt förslag är att bygga med spårväg. Vi vill bygga ihop Tvärbanan i en ring runt Stockholm, från Sickla till Ropsten, Norra Djurgårdsstaden och Solna station.

Vi vill se förebyggande trygghetsskapande insatser, som konduktörer, trygghetsvärdar och plattformsbarriärer. Självfallet ska polisen ingripa i tunnelbanan om ett brott begåtts där – vilket de redan gör i dag – men vi är emot dedikerade tunnelbanepoliser. Polisens jobb är att beivra brott. De har viktigare sysslor än att åka tunnelbana, exempelvis våldtäktsanmälningar och skjutningar.

Miljöpartiet vill att polisen rör sig mer i och kring kollektivtrafiken. Däremot är det inte rimligt att nästan 500 poliser bara ska befinna sig i kollektivtrafiken som Moderaterna vill. Vi vill istället att den lokala polisnärvaron stärks i utsatta områden och att projekt genomförs där polis med lokalkännedom arbetar tillsammans med ordningsvakter, väktare och trygghetsvärdar för att öka tryggheten i kollektivtrafiken. Med vårt förslag om slopade spärrar frigörs dessutom personal som istället kan vara med och öka tryggheten för resenärerna.

Har ej lämnat kommentar

Tunnelbanan ska vara trygg för alla men vårt förslag med 10 000 fler poliser är ett bättre sätt att använda resurserna. Vi har redan ordningsvakter, trygghetsvärdar och kameraövervakning, vilket vi vill utöka.

Det behövs fler poliser i tunnelbanan och vi delar polisens bedömning att det bästa är om polisen bekämpar brott både i tunnelbanan och på gator och torg.

Resenärer ska känna sig trygga i kollektivtrafiken. Tunnelbanan är ofta en utsatt miljö som kräver särskilda insatser från polisen. I dag behöver polis tillkallas för att personalen alls ska kunna arbeta på vissa stationer – det är inte acceptabelt. Erfarenheter från New York visar att brottsligheten i tunnelbanan sedan 90-talet minskat markant tack vare en närvarande tunnelbanepolis.

För att fler ska välja att resa kollektivt krävs det att man känner sig trygg och säker alla tider på dygnet. Det räcker inte med bara tunnelbanepolis utan vi jobbar också för tryggare och trevligare stationsmiljöer med t ex fler kvällsöppna butiker och kaféer. Det är också viktigt att närområdena kring stationerna är väl upplysta och trygga.

Otryggheten breder dessvärre ut sig i kollektivtrafiken. Nästan hälften av alla kvinnor som reser kollektivt i Stockholm känner sig otrygga vilket är helt oacceptabelt. Återinförandet av tunnelbanepolisen är ett steg i rätt riktning för att säkra tryggheten för SL:s resenärer.

Det ska råda nolltolerans mot hot och våld mot sjukvårdspersonal. Vi är inte övertygade om att säkerhetsklassade vårdplatser är rätt väg att gå – vi vill först ha en dialog med professionen. Vi vill också förstärka utbildningsinsatser för sjukvårdspersonalen i hot och våld. Primärt är det polisens uppgift att förhindra våld och hot.

Det ska vara upp till sjukhusen och dess personal att bedöma vilka åtgärder som behövs för att ge en god och säker vård.

Det är mycket viktigt att både patienter och medarbetare kan känna sig trygga i sjukhusmiljöerna. De senaste åren har vi sett en ökande otrygghet på akutmottagningarna, bland annat när gängmedlemmar följt med till akuten efter skjutningar. Vi måste ta den oroande utvecklingen med ökande otrygghet i vården på allvar. I grunden handlar problemet om att vi har för få poliser i Sverige. För att lösa det problemet föreslår Moderaterna bland annat höjda löner och betald utbildning för poliser. Utöver det föreslår vi att skärpta straff för hot och våld mot vårdpersonal, larmbågar på akuterna, att ordningsvakter ska få bära kroppskameror och slopad tillståndsplikt för kameror på akutmottagningar.

Har ej lämnat kommentar

KD kan aldrig acceptera att ett fåtal stör en gemensam livräddande tjänst för medborgarna. De som arbetar inom sjukvården ska känna sig trygga på sin arbetsplats.

Hot och våld mot vårdpersonal och patienter är totalt oacceptabelt. Säkerhetsklassade avdelningar är ett viktigt bidrag, men det räcker inte. Vi vill också se kraftigt skärpta straff för kriminellt beteende i vården, mot vårdpersonal, ambulanspersonal och annan blåljuspersonal, genom en särskild vårdfridslag. Vi är också öppna för andra förslag som kan klämma åt kriminella som hotar vården.

Det är oacceptabelt att aggressiva patienter och besökare hotar eller skapar otrygghet för vårdpersonal och andra patienter.

Otryggheten och våldet eskalerar och blir allt grövre i samhället. Tyvärr har denna utveckling även flyttat in på våra akutmottagningar och sjukhus. För en fungerande vård är det av yttersta vikt att personalen känner sig trygg. Det är oacceptabelt att gäng och aggressiva besökare tillåts sabotera verksamheten.

Byggnaden kommer behövas i framtiden. Stockholms län växer och med det även kraven på sjukvården. Sverigedemokraterna ser Gamla Karolinska som ett komplement till Nya Karolinska. Byggnaden skulle kunna förbättra personalens arbetsmiljö. Den idag bristfälliga administrativa verksamheten skulle kunna flyttas till Gamla Karolinska som på flera sätt redan är en välanpassad byggnad. Bassjukvården är viktig och för att Karolinska ska vara ett universitetssjukhus behöver även studenterna ha möjlighet att praktisera inom bassjukvården som riskerar att bortprioriteras om Gamla Karolinska säljs.

Så länge problemen på NKS kvarstår och kapaciteten i sjukvården inte är säkrad tycker vi att Gamla Karolinska ska vara kvar.

På sikt är vi öppna för att sälja fastigheten som rymmer gamla Karolinska och bygga billiga hyresrätter. Men den kaosartade situationen i sjukvården, alla stängda vårdplatser och de problem som ideligen uppstår kring Nya Karolinska omöjliggör en försäljning i dagsläget. Gamla Karolinska behövs fortfarande, till exempel måste förlossningen på gamla KS finnas kvar innan förlossningsvården byggts ut på annat håll.

Den dag vården inte längre har behov av Gamla Karolinskas lokaler är det ett bra förslag att sälja Gamla Karolinska och bygga bostäder där. De omfattande problemen med Nya Karolinska sjukhusets organisation och kapacitet gör att det är osäkert när detta kan ske. Tills vidare behöver vi därför behålla Gamla Karolinska

Fastigheter som inte längre behövs i landstingets verksamheter ska säljas. Det skapar möjlighet till utveckling och nya bostäder. Det ger även intäkter att utveckla och investera i ny vård. Innan frågan om försäljningen avgörs ska en grundlig analys av behoven göras så att vi är trygga med att det nya sjukhuset sätts i drift på ett säkert sätt.

Stockholm har stor bostadsbrist och den gamla sjukhusbyggnaden är dåligt anpassad för modern vård. Vi vill dock avvakta med försäljningen tills hela sjukhuset har flyttat till den nya sjukhusbyggnaden, så att personalen är trygg och vi säkert vet om fler lokaler behövs för vård. Då blir det också möjligt att använda markområdet mer effektivt så att fler bostäder och lokaler kan få plats. Vi utesluter inte att en del av dessa lokaler kan användas för vårdverksamhet.

Liberalerna vill att hälso- och sjukvården i Stockholm har moderna och effektiva lokaler. Därför har Nya Karolinska sjukhuset byggts, och därför byggs även landstingens övriga sjukhus ut och moderniseras. Gamla Karolinska är en 80 år gammal byggnad som inte är anpassad för modern och högspecialiserad sjukvård. Därför är det bättre att landstinget säljer Gamla Karolinska och använder pengarna till nya, moderna vårdlokaler.

Vi har i många år planerat för en jättestor omorganisation av sjukvården i Stockholms län som gör att alla kommer att få vård av hög kvalitet. Frågan är inte om utan när vi säljer lokalerna för Gamla Karolinska i Solna. De byggnaderna kommer vi på sikt inte att behöva för sjukvård.

Vårdval är rätten att själv välja den läkare du har förtroende för. Det har kortat köer och gett patienter inflytande över vården. Den viktiga valfriheten ska vara kvar och vårdvalen ska utvecklas för att ge patienterna ännu bättre vård.

Vårdval är huvudorsaken till att Stockholms län har landets kortaste väntetider för vård och ger valfrihet för patienten. Vi vill att patienterna ska ha så bra valmöjligheter som möjligt, men också god rådgivning från sina vårdcentraler. Vissa vårdval kan behöva samordnas bättre, exempelvis för äldre patienter.

Vårdvalen betyder att människor kan välja vård – och att fler människor får vård i tid Det har märkts i allt från kapade köer till höft- och knäledsoperationer till radikalt kortade väntetider till logoped för barn med språksvårigheter. Stockholms län har landets kortaste köer till specialistvård, tack vare vårdvalen. Vårdval innebär att man slipper lägga tid och resurser på krångliga upphandlingar, och istället kan fokusera på kvalitetskrav och uppföljning. Därför vill Liberalerna värna och utveckla vårdvalen.

Om vården blir mer effektiv kommer vi att slå ihop vårdval, men vi tänker inte minska stockholmarnas valfrihet utan öka den. Vårt fokus är att patienterna får bästa möjliga vård. Genom vårdvalet har Stockholms län fler vårdcentraler, kortare vårdköer och fler specialistmottagningar.

För Sverigedemokraterna är det viktigaste att kvaliteten inom vården säkras. Huruvida vården bedrivs i privat eller offentlig regi är oviktigt för oss så länge stockholmarna erbjuds en välfungerande vård.

Patientens valfrihet att välja vårdgivare är en självklarhet för Socialdemokraterna. Alliansens konstruktion av upphandlingsformen vårdval har dock lett till ett stort antal nya och snävt avgränsade vårdmarknader med bristande samverkan mellan de olika aktörerna och skenande kostnader. Resultatet har i några fall också blivit minskad valfrihet för patienterna. Om vi får styra kommer en del av vården att organiseras på annat sätt än idag, för att bättre motsvara stockholmarnas behov av tillgänglighet och valfrihet. Det kan innebära att vård istället upphandlas i konkurrens, eller att några vårdval samordnas. Det kan medföra att antalet vårdval förändras, men med samma eller ökad valfrihet.

Vi motsatte oss vårdvalsreformen när den kom 2008, och vi är fortfarande väldigt kritiska till vårdvalet, eftersom det gynnar de friska och bemedlade på bekostnad av de sjuka och fattiga. Många vårdval är dessutom väldigt dyra. Enligt flera utvärderingar har vårdvalsreformen lett till ökade kostnader och till snedfördelning av sjukvårdens resurser, till förmån för de med mindre vårdbehov, dvs. de minst sjuka. Den fria etableringsrätten, innebär att invånarnas sjukvårdsbehov inte får styra, utan att bolagen själva får bestämma var de vill öppna t.ex. en vårdcentral. Detta har gjort att (den privata) sjukvården koncentrerats till innerstaden och villaområden, medan vårdutbudet i förorterna minskat. Stockholms läns landstings sjukvårdutbud är numera så genomprivatiserat att en avveckling av vårdvalssystemet måste påbörjas. De sjukas behov av vård ska styra sjukvården, inte vårdbolagens behov av vinst.

Vårdval - en avtalsform som innebär fri etableringsrätt för vårdföretag - har styckat upp och gjort vården i Stockholms län ineffektiv. Eftersom mottagningarna får ta emot hur många patienter som helst blir det svårt att prioritera och styra vården. Resultatet har därför blivit skenande kostnader och ökad administration. Vårdvalen har dessutom förstärkt orättvisorna i hälsa, då avtalen utformats så att det är mer lönsamt för vårdföretagen att etablera sig i områden med generellt god hälsa än i områden med sämre hälsa. Miljöpartiet tror att både privata och offentliga utförare kan ge god vård, men att det behövs tydligare styrning av vilken vård som prioriteras. Vårdvalen måste därför ses över.

Alla med behov av vård ska ha rätt att söka och få vård som inte kan anstå. Förbud att ge papperslösa personer vård skulle försätta vårdpersonalen i svåra etiska dilemman, och omfattningen av den vård som papperslösa efterfrågar är mycket begränsad. Det skulle troligen ta mer resurser att införa ett sorteringssystem.

Har ej lämnat kommentar

Kristdemokraterna drev igenom det här när vi satt i regeringen och anser att sjukvård som inte kan anstå är en mänsklig rättighet, även för den som är papperslös.

Alla människor har rätt till sjukvård när de behöver det. Punkt slut. Att neka människor sjukvård anstår inte ett välfärdsland. Det kan leda till förvärrade sjukdomstillstånd, ökat lidande, och dessutom till högre kostnader för samhället. Det är omänskligt, ovärdigt, och humanitärt orimligt.

Vård är en mänsklig rättighet. Vi ska inte neka sjuka människor vård.

Den som befinner sig i Sverige illegalt ska utvisas. Samtidigt bör vård som inte kan vänta med hänsyn till den vårdbehövandes hälsa utföras.

Landstinget bör följa de lagar som riksdagen stiftar. Reglerna för rätt till sjukvård för människor som vistas här utan tillstånd bör återgå till det som gällde före 2013. Regioner och landsting ska endast erbjuda akut (omedelbar) vård till denna grupp. Barn som saknar rätt att vistas här ska ha rätt till sjukvård som andra barn. Det är viktigt att inte omfattande sociala förmåner ges till personer som har fått avslag på asylansökan – det riskerar att skapa ett skuggsamhälle.

Illegala migranter ska inte belasta den krisande vården. Att undanhålla sig rättvisan genom att gå under jorden, eller att ta sig in illegalt i landet och därefter leva här utan laglig rätt, ska inte premieras genom fri tillgång till vårt sjukvårdssystem. Vi vänder oss också mot att illegala invandrare benämns som "papperslösa". Om man inte vistas legalt i landet vistas man illegalt i landet. Syftet att kalla illegala invandrare för "papperslösa" är rent politiskt och urholkar medborgarskapets betydelse och värde. Här har media ett stort ansvar att återgå till rätt begrepp, och sluta upp att använda ordet "papperslösa".

Vårdpersonal ska utföra de arbetsuppgifter som ingår i jobbet oavsett personliga övertygelser.

Centerpartiet anser att rätten till abort är viktig och att göra det valfritt för barnmorskor att utföra aborter riskerar att urholka aborträtten.

Kvinnans rätt att välja, enligt gällande abortlagstiftning, ska gälla i vården. Kvinnor ska inte behöva tveka inför risken att i en känslig situation möta vårdpersonal som låter sina privata åsikter styra vården.

Patienternas behov går alltid först och kvinnor ska ha rätt till en säker och trygg abort.

Kvinnans rätt till sin egen kropp är överordnad den enskilda barnmorskans rätt till ”samvetsfrihet”. Den här frågan handlar inte om samvete. Vi ska inte överdriva hoten mot den svenska aborträtten, men vi bör vara vaksamma. Vi kan aldrig ge efter en millimeter, aldrig ens glänta på den dörr vi stängt mot abortmotståndet. Det räcker att blicka ut i omvärlden för att inse att aborträtten inte kan tas för given. Här i Sverige är det SD som står för abortfientligheten.

Aborter ingår i en barnmorskas arbetsuppgifter. Det är en del av jobbet och inget man som barnmorska ska kunna välja bort. Vi respekterar abortmotståndare och deras rätt till sin åsikt, men de bör inte arbeta inom mödravården.

Det här ska kunna avgöras på arbetsplatsen genom att arbetsgivare och anställd kommer överens. Så fungerar det i Stockholms läns landsting i dag, och det har inte inneburit några problem.

Det finns brist på barnmorskor inom förlossningsvården men inte specifikt för utförandet av aborter, ett möjligt alternativ blir således att inrätta en tjänst som endast berör förlossningen. Tittar man på situationen idag är det 59 % av alla barnmorskor som aldrig assisterar vid abort, alltså finns möjligheten att dela upp den nuvarande tjänsten i två kategorier, en med samvetsfrihet och en utan samvetsfrihet.

Forskningsresultaten är fortfarande högst oklara i fråga om sprutbyte. Vårdens pengar ska inte gå till redskap för missbruk.

Sprutbyte är en framgångsrik metod att minska spridning av infektionssjukdomar och rädda liv. Det ger också injektionsmissbrukare en kontakt med vården som sänker tröskeln till rehabilitering och ett drogfritt liv. Självfallet ska sprutbytesmottagningarna vara mycket välskötta och tillsynen i närområdet god.

Personer som lever med missbruk ska få vård och stöd - hjälp ur sitt missbruk men också stöd för att kunna leva ett så värdigt och hälsosamt liv som möjligt. Liberalerna har varit drivande för att införa sprutbytesprogram för att minska risken för smittspridning av hiv och hepatit; det är också ett sätt att få kontakt och erbjuda annan vård.

Genom att erbjuda möjligheten att få rena sprutor kan vi minska spridning av blodsmittor och förbättra livskvaliteten för narkomaner. Sprutbyte räddar liv. Sprututbytet förbättrar också förutsättningarna för beroendevården att nå ut med hjälpinsatser till personer som annars inte skulle uppsöka vården.

Forskning visar att sprututbytesprogram är effektiva för att förbättra hälsan hos missbrukare och hindra spridningen av exempelvis HIV och Hepatit C.

Vänsterpartiet är starkt för sprututbyte, det är en livsviktig insats för personer med missbruksproblematik, och en fråga partiet drivit länge. Vi gladdes när St. Görans sjukhus äntligen startade en sprututbytesverksamhet, och vi vill öppna fler kliniker, främst i södra länet.

Sprututbyte minskar risken för smittspridning och gör att människor, som har en marginell kontakt med samhället, kan få en första kontakt med sjukvården. Det är viktigt att denna hjälp till samhällets mest utsatta får fortsätta

Sprututbyte handlar om smittskydd, och det handlar om ett jämlikt samhälle med en lika vård för alla. Att ge fler personer möjligheter att delta i sprututbyte ger en stor vinst för den enskilde. De får en ingång till sjukvården, och med hjälp av rena sprutor kan risken för att drabbas av allvarlig sjukdom minskas. Att få en ingång till sjukvården kan också hjälpa en person ut ur sitt missbruk, då man regelbundet får kontakt med vårdprofessionen som kan erbjuda råd och stöd. Sprututbyte ger även en samhällsekonomisk vinst då läkemedel för t.ex. hepatit C är väldigt dyra. Kan vi med hjälp av sprututbyte rädda bara en person från sjukdom vinner vi alla på det, både brukare och samhälle.

Det finns en stor brist på kompetent personal inom vård och omsorg. Tvingande lagstiftning som minskar flexibiliteten är inte rätt väg att gå, däremot uppmuntrar vi lokala överenskommelser för att hitta smidiga lösningar.

Vi har personalbrist i vården i hela Sverige. Därför ska vårdpersonal som vill arbeta heltid ha möjlighet att göra det. Självfallet är det bra att den som vill arbeta deltid också ska ha den möjligheten. Landstingen ska vara attraktiva arbetsgivare som lyssnar på sin personal.

Liberalerna anser att den som vill ska få möjlighet att gå upp i heltid. Det är inte minst viktigt för att öka kvinnors ekonomiska möjligheter i vårdyrken. Utgångspunkten ska naturligtvis vara verksamhetens, vårdens och patienternas behov.

Vår grundsyn är att alla som vill arbeta heltid ska få möjlighet att göra det. Mindre arbetsgivare kan ha svårt att erbjuda heltid och därför ska det inte lagregleras.

Bättre villkor för personalen är avgörande för att få dem som idag arbetar i vården att stanna längre och för att kunna attrahera nya medarbetare. Bara så kan kvaliteten förbättras och väntetider kortas.

Heltid ska vara en rättighet, och deltid en möjlighet, inom all landstingsfinansierad verksamhet. Då är det viktigt att arbetsmiljön och arbetsvillkoren är sådana att alla faktiskt orkar arbeta heltid. Vi vill därför sänka arbetstiderna generellt – arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Det är hög tid för en ny arbetstidsreform, vilket inte skett sedan den femte semesterveckan infördes 1978.

Alla anställda som vill ska ha rätt till heltid. Heltiden ska dessutom utformas så att det finns möjlighet till återhämtning, fortbildning och inflytande över arbetet. Arbetet ska också ge en rimlig balans mellan arbete och fritid. Miljöpartiet vill också ge rätt till deltid. Människor bör få makt över sina liv, och den som vill och kan göra andra val än att heltidsarbeta ska ges möjlighet till det.

Sverigedemokraterna vill att anställda inom offentlig sektor ska ha stort inflytande över arbetstider, med rätt till såväl heltid som deltid. I vårt landsting slipper vårdpersonal oönskat skiftarbete, något som ofta är både fysiskt och psykiskt påfrestande.

Screening ska användas i de fall forskning visar att det är effektivt. Det är viktigt att beslut om sådana åtgärder bygger på medicinska fakta, inte politiska beslut. Landstinget ska följa nationella beslut och rekommendationer om när screening ska användas.

Stockholm har i dag bäst överlevnad i prostatacancer jämfört med andra landsting. Som ansvariga för cancervården följer vi utvecklingen noga. Screening för prostatacancer har fler nackdelar än fördelar. Det kan leda till överbehandling och att fler riskerar biverkningar som inkontinens och impotens. I stället vill vi inrätta ett prostatacancercentrum för att förbättra diagnostik och behandling.

Problemet med dagens screening är att den inte är tillförlitlig, vilket kan skapa onödig oro hos män. Den dagen det finns säkrare screening kommer vi absolut att vara för det, och självfallet ska den vara avgiftsfri. Fram till dess vill vi uppmana alla män med besvär och/eller prostatacancer i släkten att själva låta sig undersökas.

Liberalerna ser gärna screening mot prostatacancer så snart det finns en godkänd effektiv metod.

Ja, när Socialstyrelsen rekommenderar detta.

Miljöpartiet har efterfrågat ett program för tidig upptäckt av prostatacancer. Att införa screningprogram, liknande mammografi, är dock inte oproblematiskt. Fler patienter kommer att få en tidig diagnos men många män kommer att få besked om prostataförstoring och opereras, trots att förändringen är ofarlig.

Prostatacancer är en mycket vanlig sjukdom som tyvärr varit alldeles för lite uppmärksammad. Den är också ofta svår att upptäcka.

Vi ser hur män i olika åldrar får sitt cancerbesked för sent, när det inte går att göra något. Vi ser också hur läkemedelskostnaderna kopplat till diagnosen årligen skenar. Det duger inte, vår inställning generellt är att genomföra så många tidiga insatser som möjligt i syfte att begränsa det mänskliga lidandet och samtidigt pressa ner vårdkostnaderna.

Tills vidare vill vi bromsa den ökade centraliseringen av den högspecialiserade vården då det framkommit felaktigheter i den omtalade utredningen av professor Måns Rosén. Frågan behöver utredas ytterligare.

För patienternas säkerhet är det viktigt med erfaren personal och rätt utrustning. Därför är det klokt att koncentrera vården av de ovanligaste sjukdomarna. Detta argument får dock inte missbrukas för att lägga ner små välfungerande sjukhus som Norrtälje och Södertälje. Det skulle både bli mindre effektivt och leda till längre resor för patienter och personal.

Ett ganska bra förslag men det måste ske i nära samverkan med den medicinska professionen.

Vår bedömning är att viss högspecialiserad sjukvård bör centraliseras, om det görs klokt. Men centralisering får inte leda till långa köer till specialistenheterna, eller att annan sjukvård försämras, kompetens försvinner och att mindre sjukhus läggs ned.

Genom att samla den högspecialiserade vården tar vi vara på kompetensen på bästa sätt. Det innebär också att de patienter som behandlas där möts av vårdpersonal som genomfört just deras behandling många gånger. Det är samtidigt viktigt att en bred kompetens bevaras så att inte mindre sjukhus i landet utarmas på vård.

Vård ska utföras så nära patienten som möjligt. I vissa fall innebär det att vård flyttar ut från sjukhusen, men den högspecialiserade vården blir bättre och säkrare av att koncentreras.

Har ej lämnat kommentar

En läkare behöver ett visst antal patienter för att kunna hålla en hög kompetens för avancerade behandlingar. Vården behöver bli mer effektiv för att klara framtidens utmaningar. Det innebär fördelar även för patienter som bor längre ifrån de högspecialiserade sjukhusen.

I sjukvården gör möjligheten till vinst att fler vårdgivare kan erbjuda vård och att patienten får möjlighet att välja. Ett vinstförbud skulle effektivt slå sönder stora delar av sjukvården i SLL. Vinsten är i sig ett tecken på att en entreprenör levererar en tjänst eller produkt som patienten eller brukaren vill ha och är nöjd med. Istället för att lägga energi på förslag om vinstförbud borde vi tillsammans arbeta för att bli bättre på att följa upp kvaliteten.

Liberalerna ser att det behövs fler som erbjuder invånarna vård, inte färre. Fler olika vårdgivare innebär att patienter kan välja vård – och få vård snabbare. Det ger också vårdpersonal fler potentiella arbetsgivare att välja mellan.

Vi ser positivt på att privata företag vill investera i välfärden, utveckla nya arbetsmetoder och investera kapital som annars hade behövt bekostas av skattebetalarna. Ett vinstförbud skulle slå hårt mot stockholmarna eftersom många mottagningar skulle försvinna. Inget tyder på att det skulle ge högre kvalitet eller jämlikhet i sjukvården.

Privata alternativ är bra eftersom de bidrar till nya sätt att arbeta och har ofta nöjdare patienter och personal. Men det är viktigt med höga krav på kvaliteten och att verksamheter som bryter mot kvalitetskraven inte får fortsätta. Det får inte heller bli dyrare för skattebetalarna.

Sjukvård är en avancerad och komplex verksamhet där stora förbättringar kan uppnås genom innovation och nya arbetssätt. Ett ekonomiskt överskott kan stimulera detta och bör vara tillåtet. Däremot är det för Socialdemokraterna inte acceptabelt när upphandlingar sker på ett så oansvarigt sätt att betydande skattemedel försvinner i privata vinster istället för att gå till det de är avsedda för. Vårdens pengar ska gå till vård.

Miljöpartiet tycker det är fel med företag inom vård och omsorg som gör stora vinster på skattemedel, men att införa vinstförbud är väldigt svårt och riskerar i praktiken att leda till att privata vårdgivare försvinner. Idag drivs mer än hälften av alla vårdcentraler i Stockholm i privat regi. Miljöpartiet vill istället fokusera på höga kvalitetskrav och att det alltid ska vara möjligt för människor att välja en landstingsdriven vårdcentral med hög kvalitet i ens egen kommun eller stadsdel.

Sverigedemokraterna är i grunden positiva till valfrihet och konkurrens även inom sjukvården. Ett brett utbud av utförare stimulerar med stor sannolikhet till ökad kreativitet och effektivitet samt förbättrar möjligheterna för att den enskilde medborgaren skall finna en sjukvård vars utformning och inriktning passar just dennes individuella behov. Vi kan samtidigt konstatera att processen med privatisering av sjukvården under den borgerliga regeringen har tillåtits att ske på ett alltför ansvarslöst och okontrollerat sätt. Den svenska välfärden ska inte vara en tummelplats för multinationella riskkapitalbolag med kortsiktiga vinstintressen.

Vi har många invändningar mot vinstutdelning i sjukvården. För det första har sjukvården stora problem och behöver resurser. Att då låta skattepengar, som kunde gått till investeringar och sjukvårdspersonal, istället bli till privata vinster är fullständigt orimligt. Självklart ska allt överflöd tillbaka in i verksamheten. Det ska inte gå att tjäna pengar på sjuka människor. För det andra: det är den sjukes behov som ska styra sjukvården, inget annat. Men när möjligheten att göra vinst finns, riskerar vi att få en helt annan situation, där det snarare är företagens behov av vinst som blir ledstjärna. Därför måste vi begränsa vårdbolagens möjlighet att göra vinst.

En av vårdens stora utmaningar är att få resurserna att räcka till på sikt. Ett väsentligt utökat statligt åtagande inom ett område där var och en i dag har ansvar för sin egen hälsa är fel.

Det är bra att ett högkostnadsskydd införts i tandvården. Men att fullt ut jämställa tandvård och sjukvård skulle kräva stora skattehöjningar eller att pengarna togs från annan vård. I så fall är det bättre att bygga ut högkostnadsskyddet.

När ekonomiska möjligheter så medger.

Kristdemokraterna anser att tänderna är en del av kroppen. Tandvården bör därför på längre sikt, när ekonomin tillåter, ingå i det högkostnadsskydd som finns för vanlig sjukvård. Hur detta ska ske behöver givetvis utredas noggrant.

Sverigedemokraterna ser tandvården som en självklar del av välfärden och har som långsiktig ambition att den helt bör räknas in i den allmänna hälso- och sjukvården och ingå i högkostnadsskyddet. En god tandhälsa är nämligen grundläggande för en god hälsa som helhet och tänderna följer oss genom hela livet utan större möjligheter till självläkning av skador. Det finns även klara samband mellan dålig munhälsa och olika sjukdomar. Den som lider av tandlossning löper större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar liksom av hjärnblödning eller diabetes.

Ja, men det är en kostsam reform som därför måste genomföras stegvis.

Det här är en klassfråga – alla ska ha råd med bra tandvård, inte bara de som har råd med dyra behandlingar. Det borde vara en självklarhet, tänder är en ju del av kroppen. På riksnivå har Vänsterpartiet ett vallöfte som går ut att all tandvård över 2000 kr ska subventioneras fullt ut.

Tänderna är en del av kroppen och dålig tandhälsa kan också påverka din övriga hälsa. Miljöpartiets mål på sikt är att tandvården ska ha samma villkor som övrig vård och därför vara en del av den offentligt finansierade vården och ingå i ett gemensamt högkostnadsskydd. Det är en reform som kommer vara kostsam och den kommer att ta tid att genomföra, men vi vill börja gå åt det hållet. Vi vill även att tandvård ska vara kostnadsfri för ungdomar upp till 25 år.

Det är landstingens uppgift att se till att det finns sjukvård till alla medborgare. Men självklart ska man som patient kunna välja vårdgivare, och det ska finnas alternativ. Vi är positiva till seriösa privata vårdaktörer som vill ge bra vård. Privata, ideella aktörer som Röda Korset, Ersta diakoni, Terapikolonier och andra bidrar stort till Stockholms sjukvårdsutbud. Däremot är vi kritiska till den vinstjakt som – bevisligen – ofta uppstår när aktieägarens behov av vinst tillåts konkurrera med patientens behov av vård.

Det behövs privata vårdgivare i vården. Många av dem gör ett väldigt bra jobb. Men Stockholms läns landsting har redan idag den överlägset mest privatiserade vården av alla landsting, och ett av problemen är att den är allt för splittrad mellan olika aktörer som inte samverkar för patientens bästa. Det gör vården onödigt dyr för skattebetalarna och krånglig för patienterna. De aktörer som finns i vården behöver samordnas bättre – snarare än att bli fler till antalet. Vi vill stoppa beslutet att privatisera sjukhus.

Det viktiga är inte om den är offentlig eller privat. Det viktiga är att skapa mångfald och kvalite. Tyvärr premierar systemet, som det har använts av alliansen i Stockholms läns landsting, stora vårdföretag med professionella upphandlingsorganisationer. Det gör det svårt för mindre alternativ att vinna upphandlingar. Miljöpartiet vill ställa högre krav på kvalitet i vården, och ser gärna en ökad andel idéburna aktörer, gärna i så kallat ideellt-offentligt-partnerskap, IOP. Den fria etableringsrätt som finns för vårdföretag genom avtalsformen vårdval inom en stor del av Stockholmsvården, har inneburit en orättvisare vård. Eftersom vårdföretagen får ta emot hur många patienter som helst och begära ersättning från landstinget, har de relativt friska sökt mer vård, utan att någon förbättring märkts i förbättrad hälsa. Landstinget måste prioritera resurserna bättre.

Det viktigaste för oss är att du får en bra vård som du är nöjd med, inte om den är privat eller offentligt driven. Vår erfarenhet är att privata alternativ ofta bidrar till att vården utvecklas och förbättras och i allmänhet har de nöjdare patienter och personal. Det får dock inte leda till dyrare vård.

Sverigedemokraterna är i grunden positiva till valfrihet och konkurrens inom vården. Ett brett utbud av utförare stimulerar till ökad kreativitet och effektivitet samt förbättrar möjligheterna för att den enskilde medborgaren ska finna en vård vars utformning och inriktning passar dennes individuella behov.

Vården behöver både idéer och utveckling. Det bästa sättet är att göra engagemang i olika former som inte ägs av landstinget möjligt. Då ges större möjlighet för patienten att välja vårdgivare.

Liberalerna ser att privata alternativ ger patienter möjlighet att välja, och att få vård i tid. Det ger också vårdpersonal fler potentiella arbetsgivare att välja mellan.

Vi ser positivt på att privata företag vill investera i välfärden, utveckla nya arbetsmetoder och investera kapital. Personal på privata alternativ känner sig också mer delaktiga och närmare besluten.

Har ej lämnat kommentar

I relation till landstingets totala budget är satsningarna på kulturen små, men viktiga. Att stödja kulturverksamhet är att stärka demokratin och civilsamhället.

Absolut inte. Kultur är något som berör oss alla, och tillgång till kultur är en grundläggande rättighet. Kultur ska därför vara enkelt att både uppleva och utöva, i hela länet. Stockholms läns landsting ska bidra till detta.

Landstinget har en viktig roll för att sprida kultur över hela länet. Det är viktigt inte minst för vår demokrati. Det är vår övertygelse att vi stärker demokratin och människors tillit till samhället genom att ge fler tillgång till kulturens arenor.

En världsledande storstadsregion måste ha ett rikt kulturliv, och att lägga ner Konserthuset, som landstinget finansierar, skulle missgynna Stockholmsregionen. Landstinget spelar också en viktig roll för att stödja kulturlivet i de mindre kommunerna och i skärgården. Det tycker vi är bra och effektivt.

Kultur är viktigt, men inte nödvändigtvis en politisk fråga och inte en kärnverksamhet för landstinget. Offentligt stöd till kulturen bör skötas på statlig eller kommunal nivå.

Kulturutövare betyder mycket för Stockholms län och det är motiverat att stödja verksamheterna med offentliga medel. Det är dock ännu viktigare att klara landstingets kärnuppgifter som sjukvård och kollektivtrafik. Därför vill vi se över bidragens storlek och öka kontrollen av vart pengarna går.

Kulturen tillhör inte landstingets kärnverksamhet. Sverigedemokraterna vill inte helt ta bort finansieringen av kultur men vi vill prioritera resurserna till vård och kollektivtrafik. De resurser som behålls inom kulturverksamheten ska i första hand riktas till kultur i vården samt främjandet av det lokalhistoriska kulturarvet.

Kollektivtrafiken ska vara kameraövervakad, i brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte, där behov, dvs. brottslighet, finns. Bl.a. behövs kameror på SL-bussar för att kunna bötfälla bilister som olovligt kör i kollektivtrafikkörfältet eller parkerar hindrande för bussar.

För Miljöpartiet är den personliga integriteten viktig, men i kollektivtrafiken kan det vara nödvändigt med kameraövervakning för resenärernas och personalens trygghet. Materialet ska användas restriktivt, exempelvis vid sjukdoms- och olycksfall samt brott. Uppsättning av kameror ska prövas.

Resenärerna ska känna sig trygga i kollektivtrafiken. Fler kameror ger ökad trygghet och bidrar till att lösa brott. Fler platser som skulle kunna vara aktuella för ökad trygghetsövervakning är torg, köpcentrum, och andra offentliga miljöer i anslutning till stationer och trapphus där det rör sig mycket människor och otryggheten växer.

Vi vill att många ska välja att åka kollektivt, och då det var tryggt, rent och bekvämt. Kameraövervakning bidrar till att fler känner sig trygga och gör det lättare att förhindra och lösa brott. Centerpartiet jobbar också för tryggare stationer och områden kring stationerna.

Kameraövervakning finns på buss och t-bana. Liberalerna anser att kameraövervakning ska användas där det behövs och därför bör utvecklas även inom andra trafikslag som tvärbana och pendeltåg. Det kan förebygga brott och göra kollektivtrafiken tryggare – och underlätta att brott som ändå begås kan utredas.

Kameraövervakning är en viktig del i att höja säkerheten i kollektivtrafiken och i dess direkta närhet. KD vill att övervakningskameror ska kunna monteras utanför tunnelbane- och pendeltågsstationer samt vid busshållplatser. För att stödja polisens viktiga arbete föreslår vi dessutom att polisen ska kunna installera egna övervakningskameror runt kollektivtrafikens stationer och bytespunkter.

Ja, kameror ökar tryggheten och gör det lättare för polisen att klara upp brott. SL:s kameror bidrog till att gärningsmannen kunde hittas efter terrordådet på Drottninggatan i april förra året. Men kameror är inte hela lösningen. Det behövs även ordningsvakter och servicepersonal som håller ordning och bidrar till tryggheten.

Resenärernas och personalens säkerhet kommer vi aldrig kompromissa om. Därför måste landstinget använda alla medel för att återskapa tilltron till tryggheten i kollektivtrafiken. Kameraövervakning är ett sådant medel tillsammans med mer personal och tunnelbanepoliser. Kameraövervakning används för att säkra bevis och identifikation vid brottslighet.

Stockholms kollektivtrafik har klassats näst bäst i världen efter Hong Kong. Vi tycker att kollektivtrafiken precis som idag ska finansieras till hälften med biljetter och till hälften genom skatt. Det gör att mer resurser kan gå till utbyggd kollektivtrafik med mer trygghet och mindre trängsel. Dessutom skulle t.ex. en sjuksköterska i Södertälje som cyklar till jobbet tvingas betala betydligt mer för en bussresa men via skatten om kollektivtrafiken inte finansierades med biljettintäkter.

Samtliga stockholmare bidrar med hälften till finansieringen av kollektivtrafiken, även de som inte använder den frekvent. Att öka till 100% skattefinansiering riskerar enligt Liberalerna att minska legitimiteten för skattefinansieringen. Leder troligen även till att cyklister går över till kollektivtrafiken samt att de som redan reser idag reser mer. Undersökningar visar att man inte vinner över bilister med avgiftsfrihet. Leder till ett överutnyttjande som inte möts av ökade intäkter. Fler som reser leder till ökat slitage och mer behov av underhåll samt större behov av fler fordon inom alla trafikslag. Med landets redan högsta landstingsskatt vill vi inte höja den ännu mer.

Kollektivtrafiken i Stockholms län är redan idag subventionerad ungefär till hälften via skatten. Vi vill att det ska fortsätta ligga på ungefär den nivån. En helt avgiftsfri kollektivtrafik skulle innebära en ökad kostnad för skattebetalarna som inte är försvarbar med tanke på de andra angelägna behov som finns inom exempelvis vård och omsorg.

Redan idag finansieras kollektivtrafiken till stor del av skattemedel. Vi anser att det finns en rimlig fördelning mellan skattefinansiering och att resenärerna själva bär en del av kostnaden. Redan idag är landstingets ekonomi väldigt belastad och att göra kollektivtrafiken helt skattefinansierad skulle innebära skattehöjningar på flera miljarder kronor för länets invånare.

Vi tycker att det är bra att kollektivtrafiken till hälften betalas via skatten och till hälften genom biljetter och reklam. Det viktigaste är att kollektivtrafiken går i tid, är trygg och ren samt drivs miljövänligt. Varje krona ska användas klokt så att vi både har råd att bygga ut kollektivtrafiken och hålla priset på månadskortet så lågt som möjligt.

Har ej lämnat kommentar

Miljöpartiet vill bygga ut kollektivtrafiken och det kostar pengar. Att finansiera SL med skatt skulle innebära en skattehöjning med 1,50 kr. Att göra det samtidigt som patienter dör i cancerköer och vi har stängda vårdplatser motsvarande hela Södersjukhuset är inte realistiskt. Miljöpartiet vill dock att resande med SL ska vara konkurrenskraftigt, särskilt jämfört med bilen. Priset får inte öka mer än annan kostnadsutveckling i samhället. Vi vill därför att priset på biljetterna knyts till kostnadsprisindex. Om SL går med överskott vill vi också att det ska komma resenärerna tillgodo i form av ökad buss- och spårtrafik. Vi vill också att pensionärer och studenter ska kunna resa för halva priset i lågtrafik.

Vänsterpartiets vision är en gemensamt, solidariskt finansierad kollektivtrafik. Den ska betraktas som en del av välfärden. Alla ska vara med och bidra, precis som med sjukvård och skola. Men vi har inte råd att genomföra en så stor reform i ett svep. Det måste ske stegvis. Därför vill vi först och främst införa avgiftsfri kollektivtrafik för barn upp till 18 och till pensionärer under lågtrafik.

Vi tycker att rådande alkohollagstiftning är bra. Som ansvarig för sjukvården är det viktigt att beakta folkhälsoperspektivet, och inte stödja förslag som på något sätt riskerar öka alkoholkonsumtion.

Vi är inte emot gårdsförsäljning av lokalproducerad alkohol i små volymer. Systembolagets detaljhandelsmonopol måste däremot kunna värnas. Om gårdsförsäljning skulle visa sig vara förenligt med Systembolagets monopol så skulle vi se positivt på ett sådant införande. Där är vi dock inte idag.

Vi vill ha kvar Systembolagets alkoholmonopol och vi säger nej till gårdsförsäljning i traditionell mening, det vill säga direkt försäljning som ligger utanför Systembolagets verksamhet. Flera utredningar har visat att om Sverige tillåter gårdsförsäljning så riskerar vi att EU inte längre accepterar vårt systembolagsmonopol. Miljöpartiet förespråkar i stället en lösning där gårdsförsäljning av egenproducerat vin, öl, cider och spritdrycker inordnas i Systembolagets struktur.

Liberalerna anser att gårdsförsäljning ska tillåtas om det är möjligt att förena med Systembolagets monopol, för att motverka missbruk, skydda anhöriga till missbrukare och hålla nere totalkonsumtionen av alkohol vilket motverkar skador och sjukdomar. Hittills har det visat sig att gårdsförsäljning sannolikt är svårförenligt med Systembolaget.

Ett principiellt viktigt förslag som ger möjligheter till småskalig produktion utan att skapa problem för människor.

Vi vill ha en levande skärgård och landsbygd. Då behövs många saker, bland annat bra service, bredband och fungerande kollektivtrafik. Men det behövs också jobb och fler företag. Då kan gårdsförsäljning vara en viktig pusselbit. Det är absurt att man inte kan köpa, eller ens provsmaka Möja Taffelbrännvin på den lilla fabriken i Långvik.

Det är numera allt vanligare med lokala vinodlingar, bryggerier och brännerier i Sverige. En ny hantverkstradition har etablerat sig i landet sedan monopolet för tillverkning av alkoholhaltiga drycker avskaffades. Förutom att det skapar både jobb och tillväxt bidrar det också till ökad turism. För att dessa verksamheter ska kunna växa till sig ännu mer och främja turism, företagande och arbetstillfällen är det nödvändigt att det blir tillåtet med gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholhaltiga drycker.

Detta är inte en fråga som landstingen och regionerna beslutar om.

Sverige behöver färre skatter. Inte fler.

Har ej lämnat kommentar

Sverige behöver inte fler pålagor och ytterligare skatter. Vi har redan idag ett kommunalt skatteutjämningssystem som är avsett att hjälpa glesbygds- och landsbygdskommuner. Tyvärr har det systemet utvecklats till att främst omfördela pengar från välfungerande till dåligt styrda kommuner.

Detta skulle skapa oreda i det kommunala utjämningssystemet. Det ska inte vara så att om ett landsting har mycket vattenkraft så ska man ha lyxvård medan ett landsting med skrala naturresurser får nöja sig med undermålig vård. Utjämningssystemet behöver kontinuerligt revideras så att det är uppdaterat.

Beskattningen av företag är statlig. Det är viktigt med statlig samordning i synen på användandet av naturresurser och hur dess eventuella beskattning ska utformas.

Stora värden för Sverige produceras i skogen, gruvorna, vattenkraften, våra fina basindustrier och jordbruket, men beskattas av staten och kommer inte de lokala bygderna till del. Vi tycker att det är mycket bättre att kommuner och regioner ska kunna behålla värden av de lokala tillgångarna istället för att, som idag, behöva bidrag från staten och skatteutjämning från Stockholmsområdet. Det är förstås viktigt att detta inte leder till högre skatter totalt sett.

Miljöpartiet vill att fastighetsskatten för vattenkraften och vindkraften ska tillfalla de regioner och kommuner där den produceras.

Har ej lämnat kommentar